Tidig vuxenålder ( 20-40 år): Närhet - isolering
Här är perioden då man försöker finna sig en partner att dela sorg och glädje med, att kunna släppa taget om annat och bara fokusera på sitt förhållande. Skaffa barn, byta boende för att anpassa sig efter familjen m.m.
Att veta vem man är och så gör det så mycket lättare att kunna ''hoppa'' in i ett förhållande och satsa på det. Vet man dock inte riktigt vem man är, kan det blir otroligt svårt. Att man inte litar på personen osv och på så sätt gör så att man isolerar sig ifrån sådana tankar eller ideér om att skaffa en relation.
Medelålder ( 40-60 år): Generativitet - stagnation
När man kommer upp i den åldern så kan perioden komma då man funderar på om det var det här man ville av sitt liv, tänker efter om man gjort som man velat, uppnått sina mål i livet eller om det bara helt är bortkastat. Människor som upplever att de fått ut mycket av sitt liv är oftast nöjda med tillvaron och fyller sitt liv med meninsfulla tankar. Människor som inte är så speciellt nöjda med deras liv blir oftast bittra och frustrerade, som påverkar en själv och sin omgivning.
Ålderdom (60 år och uppåt): Integritet - förtvivlan
I livets sista åldrar är det vanligt att man blickar tillbaka på sitt liv. Är man nöjd och känner att man betytt någonting så är det lättare att acceptera tanken på döden. Frustration och förtvivlan kan uppstå om man känner att ingenting blev som man ville och att man mer eller mindre inte betytt någonting.
Namn: Heart babies grown up...
Av: karen H. nickname.{ pooh}Källa:
Lärande och utveckling
Tove Philips
Gleerups, 2011
Quiz
