Lärande, växande och socialisation: Eriksons utvecklingssstadier

fredag 1 februari 2013

Eriksons utvecklingssstadier

Spädbarnsperioden (0-1 år): Tillit - misstro
När ett spädbarn utvecklas under sitt första år så är det viktigt att de får sig en tillit till personerna i sin omgivning. Barnet kommer vela ha trygghet och kunna lita på omgivningen så barnet inte för en misstro om t.ex. föräldrarna. Blir ett spädbarn bortstött eller missötkt så får den misstro och kan senare i livet få väldigt svårt att lita på människor i omgivningen eller allt som, som då gör att de blir svårt för den att skapa sig vänner, eller olika relationer.
Småbarnsperioden (2-3 år): Autonomi - skam och tvivel
Under småbarnsperioden utvecklas alla barnens självständighet. Med det menar man att det uppstår konflikter mellan barnens egen vilja och folket runt om krings olika krav. De barn som får utveckla sin självständighet samtidigt som de får tydliga gränser blir allt mer tryggare i sig själva än vad barn som hela tiden blir kontrollerade. Kontrollerade barn kan bli osjälvständiga och blir alltså osäkra på sig själva och annat runt omkring som vuxen.
Förskoleåldern (4-5 år): Initiativ - skuld
De olika barn i förskolan testar sig fram för att få till sig nya kunskaper och färdigheter. Att utveckla sin initiativsförmåga stärks identiteten. De gör att de kan börja känna skuld för allt möjligt som de kanske inte ens har medverkat i, eller dessvärre har.
Skolåldern (6-12 år): Produktivitet - mindervärde
När barnet börjar skolan så blir det automatiskt att de behöver prestera mer än vad de tidigare gjort. Barnen jämför sig oftast med sina vänner/bekanta i skolan samt ute, känner man då att någon är t.ex. bättre än vad man själv är så kan det försämra ens självförtroende. Barn som är uppväxta med rikedom/bättre liv kan få mer attityd och bättre självförtroende.
Tonåren (13-18 år): Identitet - identitetsförvirring
Det är då man frigör sig ifrån sina föräldrar och utvecklar sin egna identitet. Man genomgår väldigt mycket som konflikter, nya vänner och gammla vänner osv. De flesta tar sig igenom tonåren med en trygg identitet i slutändan. De som inte klarar den perioden får oftast en identitetsförvirring och vet inte riktigt vem man är, som då kan leda till att man får söka hjälp för att finna sin identitet.